Kommuner och landsting har ett särskilt ansvar att avskaffa löneskillnaderna. I vår budgetmotion har vi därför avsatt ett statsbidrag som premierar kommuner och landsting som minskar löneskillnader mellan kvinnor och män, skriver vänsterpartiets Ulla Andersson och Josefin Brink.
Regeringens budget innehåller inga konkreta satsningar för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Däremot en rad försämringar av a-kassan, arbetsrätten och i familjepolitiken som kommer att slå extra hårt mot kvinnliga löntagare. Vänsterpartiet frågade därför arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i förra veckan om han har några förslag på hur regeringen ska bekämpa löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Han svarade att regeringens möjligheter att göra något är mycket begränsade, eftersom det är parterna som sätter lönerna.För att råda bot på denna häpnadsväckande handlingsförlamning presenterar vänsterpartiet här en rad åtgärder som regeringen skulle kunna vidta om den haft ett genuint intresse av att avskaffa lönediskrimineringen. Samtliga finns med i den alternativa budget som vänsterpartiet presenterar för 2007 - de är alltså fullt genomförbara.Vänsterpartiet har utarbetat ett helt nytt förslag på ett löneutjämningssystem för kommunsektorn, finansierat av statsbidrag. De könsrelaterade löneskillnaderna är störst i privat sektor. Men vi menar att kommuner och landsting har ett särskilt ansvar, som arbetsgivare med demokratisk förankring, att avskaffa löneskillnaderna.
Jämställdhetsindex
I vår budgetmotion har vi därför avsatt 10 miljarder kronor under fyra år för ett statsbidrag som ska premiera kommuner och landsting som minskar löneskillnader mellan kvinnor och män. Modellen baseras på ett jämställdhetsindex, där den genomsnittliga löneskillnaden i kommunsektorn utgör balanspunkten. De kommuner som har mindre skillnader än genomsnittet får ett högre bidrag, medan de som har större löneskillnader får ett lägre.Systemet lämnar stor frihet för kommuner och landsting att välja metod för att förbättra sitt jämställdhetsindex och på så sätt få rätt till ett högre bidrag kommande år. Förändringar i nivåerna på det utbetalade statsbidraget kommer också att ge en översiktsbild av kommunsektorns arbete mot könsrelaterade löneskillnader över tid.
Ökad kvalitet
Vänsterpartiets satsning på 200 000 nya jobb i offentlig sektor är en satsning på ökad kvalitet i välfärden. Men det är också en jämställdhetssatsning. Underbemanning och stress har lett till höga sjukskrivningstal i de kvinnodominerade yrkena inom omsorgen, sjukvården och skolan. Bristen på personal och platser inom till exempel äldreomsorgen har också lett till att allt fler kvinnor tvingas vårda anhöriga utan ersättning. Många tvingas på grund av detta gå ner i arbetstid eller helt sluta arbeta.En offentlig välfärd med tillräcklig bemanning är en förutsättning för kvinnors möjligheter till arbete på rimliga villkor. Den ökade konkurrens om kvinnors arbetskraft en sådan här investering skulle leda till skulle dessutom skapa möjligheter för kvinnor att öka sina löneanspråk också i den privata sektorn.All statistik visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män tar fart i samband med barnafödande. Kvinnor tar i dag ut över 80 procent av föräldraledigheten, och under frånvaron halkar de efter i löneutveckling. Möjligheter till vidareutbildning och befordring går också kvinnor förbi under småbarnsåren. Män med små barn ökar tvärtom sin arbetstid och sin lön.Det ojämna uttaget av föräldraförsäkring leder dessutom till diskriminering av kvinnor generellt - kvinnor i fertil ålder ses som "högriskprojekt" för arbetsgivare, eftersom de kan antas vara borta från jobbet under långa perioder med barn, medan män förväntas arbeta vidare som om inget hänt även då de fått barn.En individualiserad föräldraförsäkring skulle fördela "riskerna" för föräldraskap jämnt mellan kvinnor och män i arbetsgivarnas ögon. Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen skulle dessutom ge barnen bättre kontakt med båda sina föräldrar, och lägga grunden till en fortsatt jämn fördelning av hushållsarbetet.
Deltidsarbetslösa
Minst 250 000 personer är i dag deltidsarbetslösa - det vill säga de vill jobba heltid, men erbjuds bara deltid av sin arbetsgivare. En klar majoritet av dessa, minst 170 000, är kvinnor, de flesta i LO-yrken.Det finns ingen rationell förklaring till att just kvinnors arbete ska organiseras med deltidsarbete, när det på manligt dominerade arbetsplatser är självklart att det är heltidsarbete som gäller. Förutom att deltidsarbete ger lägre inkomst, har deltidsanställda också sämre löneutveckling och sämre möjligheter att utvecklas i sitt arbete. Heltid bör därför vara en lagstadgad rättighet, och deltid en möjlighet som kan förhandlas mellan parterna om vissa villkor är uppfyllda.Detta är reformer som är fullt genomförbara och som skulle ge effekt på de kvinnodominerade fackens möjligheter att kräva högre löner och bättre arbetsvillkor. I brist på satsningar för att utjämna löneskillnaderna försöker regeringen göra gällande att "sänkt skatt på låga och normala inkomster ger många lågavlönade kvinnor i offentlig sektor mer pengar att röra sig med".
Enkel matematik
Det är ett desperat försök att blanda bort korten. Det är ju skillnaden mellan kvinnors och mäns löner och inkomster som är problemet, inte den generella nivån på inkomsterna efter skatt. Lite enkel matematik visar att regeringens skattesänkningar totalt sett leder till större inkomstskillnader mellan män och kvinnor, eftersom de störs-ta skattesänkningarna går till de högst avlönade. Dessutom finansieras skattesänkningarna med neddragningar i a-kassan och socialförsäkringarna, vilket drabbar lågavlönade, deltidsarbetande kvinnor ext-ra hårt.Det går att göra något åt de könsrelaterade löneskillnaderna. Hemligheten är att se hur förhållanden på och utanför arbetsmarknaden samverkar för att upprätthålla dem, och vilka förändringar som är strategiskt viktiga för att bryta mönstret.Regeringen tycks dessvärre helt sakna sådana ambitioner.
Ulla Anderssonriksdagsledamot, finansutskottet (v)
Josefin Brinkriksdagsledamot, arbetsmarknadsutskottet (v)
fredag, november 03, 2006
torsdag, november 02, 2006
Avdelning 279 av Svenska Grov & Fabriksarbetarförbundet- Enighet ger styrka
Det var mörkt denna vinter 1908 i Åfors. Det hade hunnit bli måndagen den 20 januari och åtta allvarsamma män satt o diskuterade i mörkret. Rummet var upplyst av endast ett stearinljus och oroliga blickar och spetsade öron spanade och lyssnade av alla eventuella främmande ljud som skulle kunna innebära fara. För de var allvarsamma saker dessa åtta män diskuterade som om de skulle bli upptäckta kunde innebära avsked från arbetet och andra bekymmer. För det de diskuterade denna måndagskväll i ljuset av en stearin var omtumlande för makthavarna och brukspatronerna. Förhållandet på glasbruket var omänskligt med långa arbetsdar till nästan ingen lön alls. För brukspatronerna hade inga betänkligheter att som lön ge en liter brännvin till arbetarna istället för mer pengar. Det blev billigast så samtidigt som man med rusdrycker kunde hålla arbetarna glada och i schack. Detta var under mänskligt värde och måste ändras på. Därför bildade dessa åtta allvarsamma män i skenet av en stearinljus avdelning 279 av Svenska Grov & Fabriksarbetarförbundet. Man lovade varandra att hemlighålla denna fackförening eftersom arbetsgivaren och tillika brukspatronen Carl-Albert Fagerlund, kallad Stor-Kalle, hade den inställningen att en fackförening var farlig för honom och för samhället och försökte med alla medel att spränga varje facklig förening som bildades på hans glasbruk. Han hade lyckats redan 1906 då han helt enkelt lade ner driften vid glasbruket tills fackföreningen var slopad. Han svalt arbetarna tillbaks till jobbet och en del fick helt enkelt gå och inte komma tillbaka. Så de var en stor risk dessa åtta tog då man återigen bildade en fackförening. Men de såg fackföreningen som en möjlighet att tillsammans förbättra arbetarnas levnadsförhållande. Då tyckte att risken var värd att kämpa för.
Men de hade inte lätt att övertyga de andra arbetarna om vikten av organisationen. Många var rädda för Stor-Kalle och vad han kunde göra om han fick reda på detta. Efter storstrejken 1909 minskade medlemsantalet och 1911 var de bara tre medlemmar kvar varav en flyttade till Hovmantorp 1912 och den andre slutade. Kvar stod Fritjof Franzén.
Franzén var en pionjär inom fackföreningsrörelsen. Han kom från Boda och blev medlem 1908. Han var verksam inom avdelningen i 50 år. Med envishet, kampvilja och med fasta åsikter stod han där när de blåste snålt och var som en böld i röven för brukspatronerna. Det blev aldrig av med honom hur de än försökte bekämpa fackföreningen.
Men 1912 stod Franzén ensam och man kan förstå hans upprörda tankar och känslor som han hade i kroppen då. Ensam med radikala åsikter skulle vem som helst ha lagt ner och gjort något annat. Men inte Franzén inte. Han knöt näven i byxfickan, betalde sin medlemsavgift till förbundet och hade kontakt med dem.
1916 blev de en ny ägare till bruket. Ernst Johansson hette han som efterträdde Stor-Kalle. Enligt uppgift hade Stor-Kalle endast 500 kronor av egna pengar när bruket grundades 1876. När de såldes fick han 140 000 kr. Glasblåsaren Aron Nilsson gör följande uttalande:
- Då jag tänker tillbaka på den tid jag började arbeta på hyttan 1877, så har jag kommit fram till den slutsatsen att de är de mest fattiga och med kroppsfel lytta och mindre begåvade människorna samt barn som har lagt grunden till glasbrukspartonernas förmögenhet.
Det var så de var. Lönerna var låga, arbetsdagarna långa och barnarbete förekom trots att de var förbjudet enlig lag. På grund av dåliga löner döpte man Åfors Glasbruk till ”Magrahult i Åforsahelsike”
Glasbruket moderniserades när Johansson tog över. I november1918 brann hyttan ner till grunden och i mars 1919 byggdes hyttan upp igen. Man fick ett uppsving av arbetare som började jobba på bruket. Franzén sammankallade till ett fackföreningsmöte och även fackföreningen fick ett uppsving med många nya medlemmar. Franzén var inte längre själv. Det fackliga arbetet började för fullt. Man försökte få arbetsgivaren att skriva på ett riksavtal men de vägrade Johansson eftersom han inte var med i arbetsgivarföreningen. Men kraven från facket kom slag i slag till irritation för arbetsgivarna. Man ville ha en specialprislista för Åfors. Den innehöll bl a dyrtidstillägg, hyresbidrag, ersättning för degelinsättning, och ersättning för läkarutgifter. Trots att positiva beslut togs om hyresbidrag och ersättning för degelinsättning var de lite si och så med utbetalningarna. Facket krävde mera, bl.a. städning av arbetslokalerna. Som vanligt hade arbetsgivarna svårt att förstå vitsen med detta. Men med små steg blev de förbättringar för arbetarna
Detta var lite om hur en fackförening bildades i Åfors och hur de fick kämpa mot brukspartonerna. Det är inget unikt för Åfors detta. De var ungefär så här det gick till i 1900-talets början på flesta industrier. Det som är självklart och utan dramatik i dag att vara med i en fackförening var 1908 förenad med fara. Man hade ingen föreningsrätt på den tiden och arbetsgivarna kunde sparka en hur de ville. De visste att de fanns andra som var beredda att ta den platsen. Det är någonting att tänka på i dag, dessa kämpar och pionjärer som kämpade för en sak de trodde på och lade grunden till den välfärd och samhälle vi har i dag.
Måtte vi aldrig glömma dessa kamrater.
Men de hade inte lätt att övertyga de andra arbetarna om vikten av organisationen. Många var rädda för Stor-Kalle och vad han kunde göra om han fick reda på detta. Efter storstrejken 1909 minskade medlemsantalet och 1911 var de bara tre medlemmar kvar varav en flyttade till Hovmantorp 1912 och den andre slutade. Kvar stod Fritjof Franzén.
Franzén var en pionjär inom fackföreningsrörelsen. Han kom från Boda och blev medlem 1908. Han var verksam inom avdelningen i 50 år. Med envishet, kampvilja och med fasta åsikter stod han där när de blåste snålt och var som en böld i röven för brukspatronerna. Det blev aldrig av med honom hur de än försökte bekämpa fackföreningen.
Men 1912 stod Franzén ensam och man kan förstå hans upprörda tankar och känslor som han hade i kroppen då. Ensam med radikala åsikter skulle vem som helst ha lagt ner och gjort något annat. Men inte Franzén inte. Han knöt näven i byxfickan, betalde sin medlemsavgift till förbundet och hade kontakt med dem.
1916 blev de en ny ägare till bruket. Ernst Johansson hette han som efterträdde Stor-Kalle. Enligt uppgift hade Stor-Kalle endast 500 kronor av egna pengar när bruket grundades 1876. När de såldes fick han 140 000 kr. Glasblåsaren Aron Nilsson gör följande uttalande:
- Då jag tänker tillbaka på den tid jag började arbeta på hyttan 1877, så har jag kommit fram till den slutsatsen att de är de mest fattiga och med kroppsfel lytta och mindre begåvade människorna samt barn som har lagt grunden till glasbrukspartonernas förmögenhet.
Det var så de var. Lönerna var låga, arbetsdagarna långa och barnarbete förekom trots att de var förbjudet enlig lag. På grund av dåliga löner döpte man Åfors Glasbruk till ”Magrahult i Åforsahelsike”
Glasbruket moderniserades när Johansson tog över. I november1918 brann hyttan ner till grunden och i mars 1919 byggdes hyttan upp igen. Man fick ett uppsving av arbetare som började jobba på bruket. Franzén sammankallade till ett fackföreningsmöte och även fackföreningen fick ett uppsving med många nya medlemmar. Franzén var inte längre själv. Det fackliga arbetet började för fullt. Man försökte få arbetsgivaren att skriva på ett riksavtal men de vägrade Johansson eftersom han inte var med i arbetsgivarföreningen. Men kraven från facket kom slag i slag till irritation för arbetsgivarna. Man ville ha en specialprislista för Åfors. Den innehöll bl a dyrtidstillägg, hyresbidrag, ersättning för degelinsättning, och ersättning för läkarutgifter. Trots att positiva beslut togs om hyresbidrag och ersättning för degelinsättning var de lite si och så med utbetalningarna. Facket krävde mera, bl.a. städning av arbetslokalerna. Som vanligt hade arbetsgivarna svårt att förstå vitsen med detta. Men med små steg blev de förbättringar för arbetarna
Detta var lite om hur en fackförening bildades i Åfors och hur de fick kämpa mot brukspartonerna. Det är inget unikt för Åfors detta. De var ungefär så här det gick till i 1900-talets början på flesta industrier. Det som är självklart och utan dramatik i dag att vara med i en fackförening var 1908 förenad med fara. Man hade ingen föreningsrätt på den tiden och arbetsgivarna kunde sparka en hur de ville. De visste att de fanns andra som var beredda att ta den platsen. Det är någonting att tänka på i dag, dessa kämpar och pionjärer som kämpade för en sak de trodde på och lade grunden till den välfärd och samhälle vi har i dag.
Måtte vi aldrig glömma dessa kamrater.
tisdag, oktober 31, 2006
Bildningsnämnden
Jag kommer alltså vara ordinarie ledamot i Bildningsnämnden de kommande fyra åren. Tanken på bildningsnämnden har funnits där hela tiden. Det är en tung, viktig, svår men väldigt intressant nämnd att verka i. Mycket av kommunens hjärta och muskler finns i Bildningsnämnden. I Bildningsnämnden beslutar man i frågor som rör skolan i alla nivåer, barnomsorgen med dagis och förskola. Fritidsgårdar och fritidsverksamhet, särskolan mm. Dessutom har vi hand om kulturen som bibliotek och andra former av kultur.
Första sammanträdet för den nya bildningsnämnden är i januari. Det som närmast händer är att man snart får veta vem som kommer vara bildningsnämndens ordförande och vilka som kommer att sitta där från samarbetspartnern Socialdemokraterna och så småningom också från de borgerliga. Första fullmäktige för min del närmar sig och den är måndagen den 6 november med en budgetgenomgång från klockan åtta till 15.45 och sen är de fullmäktige vid 1600.
Första sammanträdet för den nya bildningsnämnden är i januari. Det som närmast händer är att man snart får veta vem som kommer vara bildningsnämndens ordförande och vilka som kommer att sitta där från samarbetspartnern Socialdemokraterna och så småningom också från de borgerliga. Första fullmäktige för min del närmar sig och den är måndagen den 6 november med en budgetgenomgång från klockan åtta till 15.45 och sen är de fullmäktige vid 1600.
Kommunens nämnder 2007-2010
Våra Representanter i de olika nämnderna de kommande fyra åren är nu klara:
Kommunstyrelsen:
Mikael Nilsson, Ordinarie
Bildningsnämnden:
Nicke Grozdanovski, Ordinarie
Mikael Nilsson, Ersättare
Socialnämnden:
Hugo Grönlund, Ordinarie
Daniel Niklasson, Ersättare
Teknik och Fritid:
Daniel Niklasson, Ersättare
Bygg och Miljö
Lise Kroer, Ordinarie
Kommunstyrelsen:
Mikael Nilsson, Ordinarie
Bildningsnämnden:
Nicke Grozdanovski, Ordinarie
Mikael Nilsson, Ersättare
Socialnämnden:
Hugo Grönlund, Ordinarie
Daniel Niklasson, Ersättare
Teknik och Fritid:
Daniel Niklasson, Ersättare
Bygg och Miljö
Lise Kroer, Ordinarie
söndag, oktober 29, 2006
SAMHALL AB sviker de arbetshandikappade!
Mikael Nilsson klubbordförande, Industrifacket-Metall, Samhall AB Emmaboda och ordförande i Vänsterpartiet, Emmaboda
Mikael Nilsson: Ert uppdrag är att ge oss arbetshandikappade jobb
Samhall sviker det viktigaste uppdraget som företaget har: att bereda arbetstillfällen för handikappade människor.
I dagens Samhall har man gått ifrån att ge meningsfull sysselsättning till de mest ”svaga handikappgrupperna”, vilket lett till att man vältrar över kostnaderna på kommuner, landsting och våra försäkringssystem. Nu tar man ytterligare ett ödessteg som leder till att fler människor slås ut. Detta är som jag ser det samhällsekonomiskt dumdristigt och mänskligt vansinne.
Vi är medvetna om att bemanning är ett bra komplement men får inte bli huvudsysselsättning i ett företag som är till för oss arbetshandikappade. Tio procent av enheterna ska bli kvar för de ”svagaste grupperna”. Men då är det ändå inte de allra svagaste – för dem finns ingen plats på Samhall AB sedan länge. Det var flera omorganisationer sedan som de svagaste fick plats här.
Samhall har glömt eller struntar i sin affärsidé. Staten skjuter till pengar – 90 procent av lönen i så kallad merkostnadsersättning – för att Samhall ska ge arbetshandikappade människor anställning och rehabilitering. Detta är den i särklass största inkomsten för Samhall.
Merkostnadsersättningen är till för att säkerställa Samhalls uppdrag. Samhalls uppgift är att ge meningsfull sysselsättning åt människorna som är anställda här. Uppgiften är inte i huvudsak de tjänster och varor vi producerar, utan de människor som producerar varorna och tjänsterna.
Det är det som är det unika med detta företag. Det är det vi borde vara stolta över! Det är samhällsekonomiskt lönsamt om detta fungerar som det är tänkt.
Detta ser inte längre företaget. Styrelsen och vd blundar för detta faktum. Man sviker dem som företaget tillkom för en gång i tiden. Fortsätter man så här får man snart svårt att motivera varför företaget ska finnas kvar. Denna utarmning av uppdraget måste upphöra. Det är dags att tänka om.
Nu satsar man stenhårt på bemanning för de allra ”friskaste” och överger de ”svagaste”. Samtidigt anställer man två nya direktörer uppe i toppen, för vilket företaget inte får merkostnadsersättning.
Frågan blir då: är det direktörerna och de så kallade direktanställda samt vd och styrelse som Samhall i dag är till för i första hand? Den frågan är i dagens Samhall mycket berättigad.
En sak till som är uppenbar men som företagsledningen inte ens skänkt en tanke är att om fler produktionsenheter försvinner – vad händer när det blir lågkonjunktur, vart är dessa människor då hänvisade? Ska vi sitta på varandra i de få enheter som blir kvar? I dagens samhälle och arbetsklimat blir det inte färre arbetshandikappade, snarare tvärtom! Det är dags att regering och riksdag tar sitt ägaransvar på allvar och agerar. Glöm inte att vi anställda arbetshandikappade också inbringar pengar till statskassan genom att vi betalar skatt. Det är bra för samhället och det känns bra för oss att få vara med och bidra som alla andra.
Aftonbladets debattsida: 061028
lördag, oktober 28, 2006
Vi KU-anmäler regeringen
Regeringens sätt att hantera arbetslöshetsförsäkringen är förhastat, slarvigt och nonchalant mot löntagarna. Även om man givetvis har formell rätt att genomföra förändringar av den här storleken måste det ske enligt demokratiska principer och efter genomtänkt och noggrann konsekvensanalys. Av just den anledningen finns regler om hur man ska gå till väga för att få genomarbetade och väl genomlysta beslutsförslag, skriver Lars Ohly, Marianne Berg och Josefin Brink på DN debatt idag.
Fredrik Reinfeldts regering har nu på ett uppseendeväckande sätt valt att runda lagen, när man inte gett remissinstanserna mer än en vecka på sig att analysera och kommentera de faktiska konsekvenserna av a-kasseförändringen. Vi anser att det är ett respektlöst sätt att gå tillväga och vill därför att beredningen av förslaget granskas. Enligt vår bedömning är det tveksamt om det alls går att göra på det här sättet, enligt de bestämmelser som finns i regeringsformen och grundlagen. På måndag lämnar vi därför in en anmälan till konstitutionsutskottet för att få saken prövad.
I dag finansieras a-kassan till stor del solidariskt via statsbidrag och skatter. Det är bra, eftersom arbetslöshet i huvudsak beror på sådant som den arbetslöse inte kan påverka: till exempel strukturomvandling, internationella konjunktursvängningar och regeringars ekonomiska politik. Nu vill regeringen att egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen ska öka med 10 miljarder kronor. Staten ska därmed avsäga sig ett stort ekonomiskt ansvar och skjuta över kostnaden på löntagarna.
Motivet bakom regeringens agerande tycks vara att hitta snabb finansiering för sina stora skattesänkningar. Därför ska förändringarna börja gälla redan vid årsskiftet, trots att a-kassorna själva säger att det är svårt eller omöjligt att ens hinna bygga om datasystem och annan administration i tid. För varje dag som går och det fortfarande är oklart hur regeringen tänkt sig att systemet ska fungera blir det svårare att begripa hur de nya reglerna ska kunna träda i kraft om två månader. Den snäva tidsplanen kan leda till att kassorna tvingas betala in avgifter enligt den nya modellen till staten, innan man hunnit utarbeta system för att ta in motsvarande pengar från sina medlemmar. Det handlar om mycket stora summor och vore ett hårt slag mot kassorna.
De stora förlorarna i regeringens förslag är lågavlönade, deltidsarbetslösa och människor med otrygga jobb - grupper med mycket hög andel kvinnor. De får vara med och betala höjda avgifter, samtidigt som deras ersättning försämras allra mest. Detsamma gäller för de många människor som har oregelbundna arbetstider till följd av att de saknar trygg anställning.
Det är en grupp som dessutom riskerar att drabbas hårt när regeringen höjer kraven för att vara berättigad till a-kassa från 70 till 80 arbetstimmar i månaden. I vissa branscher är över hälften av löntagarna deltidsanställda och många rings in på timmar, så risken är stor att många kommer att falla emellan stolarna och då bara få ett garantibelopp på 320 kronor om dagen. Vi ser också att de mest utsatta på arbetsmarknaden riskerar lägre ersättning från a-kassan eftersom beräkningen kommer att göras på de senaste tolv månaderna i stället för det senaste halvåret som med dagens regler.
Regeringens omställning slår hårdast mot kvinnor, det erkänner de själva. Samtidigt används löntagarnas 10 miljarder kronor för att finansiera skattesänkningar som framförallt gynnar manliga höginkomsttagare. Trygghetssystemen urholkas, välbeställda män gynnas på kvinnors och låginkomsttagares bekostnad och facket försvagas. Det är klassisk högerpolitik.
Att högeralliansen inleder sitt regeringsinnehav med att angripa redan utsatta grupper är väl inte i sig överraskande. Men att de så ogenerat vill genomföra omfattande förändringar utan att vare sig ta tid att utarbeta ett hållbart och rättssäkert system eller att förankra det hos berörda instanser är provocerande. De leker med löntagarnas pengar på ett sätt som saknar motstycke. Till sitt försvar försöker de säga att förändringarna bara är provisoriska, men det gör knappast saken bättre.
Vänsterpartiet begär, i enlighet med vad de tre fackliga centralorganisationerna krävt, att regeringen tillsätter en utredning som får tid på sig att genomlysa förslagets konsekvenser. Myndigheter, fackliga organisationer, a-kassorna och i slutänden riksdagens ledamöter måste få en reell möjlighet att ta ställning till ett genomarbetat förslag.
Lars Ohly, partiledare
Marianne Berg, konstitutionsutskottet
Josefin Brink, arbetsmarknadsutskottet
Fredrik Reinfeldts regering har nu på ett uppseendeväckande sätt valt att runda lagen, när man inte gett remissinstanserna mer än en vecka på sig att analysera och kommentera de faktiska konsekvenserna av a-kasseförändringen. Vi anser att det är ett respektlöst sätt att gå tillväga och vill därför att beredningen av förslaget granskas. Enligt vår bedömning är det tveksamt om det alls går att göra på det här sättet, enligt de bestämmelser som finns i regeringsformen och grundlagen. På måndag lämnar vi därför in en anmälan till konstitutionsutskottet för att få saken prövad.
I dag finansieras a-kassan till stor del solidariskt via statsbidrag och skatter. Det är bra, eftersom arbetslöshet i huvudsak beror på sådant som den arbetslöse inte kan påverka: till exempel strukturomvandling, internationella konjunktursvängningar och regeringars ekonomiska politik. Nu vill regeringen att egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen ska öka med 10 miljarder kronor. Staten ska därmed avsäga sig ett stort ekonomiskt ansvar och skjuta över kostnaden på löntagarna.
Motivet bakom regeringens agerande tycks vara att hitta snabb finansiering för sina stora skattesänkningar. Därför ska förändringarna börja gälla redan vid årsskiftet, trots att a-kassorna själva säger att det är svårt eller omöjligt att ens hinna bygga om datasystem och annan administration i tid. För varje dag som går och det fortfarande är oklart hur regeringen tänkt sig att systemet ska fungera blir det svårare att begripa hur de nya reglerna ska kunna träda i kraft om två månader. Den snäva tidsplanen kan leda till att kassorna tvingas betala in avgifter enligt den nya modellen till staten, innan man hunnit utarbeta system för att ta in motsvarande pengar från sina medlemmar. Det handlar om mycket stora summor och vore ett hårt slag mot kassorna.
De stora förlorarna i regeringens förslag är lågavlönade, deltidsarbetslösa och människor med otrygga jobb - grupper med mycket hög andel kvinnor. De får vara med och betala höjda avgifter, samtidigt som deras ersättning försämras allra mest. Detsamma gäller för de många människor som har oregelbundna arbetstider till följd av att de saknar trygg anställning.
Det är en grupp som dessutom riskerar att drabbas hårt när regeringen höjer kraven för att vara berättigad till a-kassa från 70 till 80 arbetstimmar i månaden. I vissa branscher är över hälften av löntagarna deltidsanställda och många rings in på timmar, så risken är stor att många kommer att falla emellan stolarna och då bara få ett garantibelopp på 320 kronor om dagen. Vi ser också att de mest utsatta på arbetsmarknaden riskerar lägre ersättning från a-kassan eftersom beräkningen kommer att göras på de senaste tolv månaderna i stället för det senaste halvåret som med dagens regler.
Regeringens omställning slår hårdast mot kvinnor, det erkänner de själva. Samtidigt används löntagarnas 10 miljarder kronor för att finansiera skattesänkningar som framförallt gynnar manliga höginkomsttagare. Trygghetssystemen urholkas, välbeställda män gynnas på kvinnors och låginkomsttagares bekostnad och facket försvagas. Det är klassisk högerpolitik.
Att högeralliansen inleder sitt regeringsinnehav med att angripa redan utsatta grupper är väl inte i sig överraskande. Men att de så ogenerat vill genomföra omfattande förändringar utan att vare sig ta tid att utarbeta ett hållbart och rättssäkert system eller att förankra det hos berörda instanser är provocerande. De leker med löntagarnas pengar på ett sätt som saknar motstycke. Till sitt försvar försöker de säga att förändringarna bara är provisoriska, men det gör knappast saken bättre.
Vänsterpartiet begär, i enlighet med vad de tre fackliga centralorganisationerna krävt, att regeringen tillsätter en utredning som får tid på sig att genomlysa förslagets konsekvenser. Myndigheter, fackliga organisationer, a-kassorna och i slutänden riksdagens ledamöter måste få en reell möjlighet att ta ställning till ett genomarbetat förslag.
Lars Ohly, partiledare
Marianne Berg, konstitutionsutskottet
Josefin Brink, arbetsmarknadsutskottet
Vintertid
I natt återgår vi till normaltid eller vintertid. Övergången sker klockan tre i natt då klockan flyttas tillbaka till två. Det innebär att jag som ska jobba i natt får en extra jobbtimme medan de som sover får en extra sovtimme. Välj själva vilket som är bäst.
Sommartid infördes i år den 25 mars då blev kvällarna ljusare medan morgonen blev mörkare. Nu blir de tvärtom, ljusare morgon och mörkare tidigt på kvällen. Då den 25 mars ställde jag en del frågor som skulle ha sitt svar när vi återgår till vintertiden igen. Då visste vi inte vilka som skulle bli:
Världsmästare i fotboll. Svaret blev Italien
Nu vet vi vilka som gör upp om det allsvenska guldet. AIK och Elfsborg,
Vilka lag som riskerar att åka ur: Örgryte, Häcken, Öster
Hur valet gick: Det blev ju maktskifte tyvärr i riksdagen medan vi i Emmaboda kommun fick ett inflytande med vänsterpartiet.
Innan vi gick med i EU 1995 övergick vi till vintertid sista lördagen i september. Men eftersom alla andra EU länder har det en månad senare så flyttade vi fram vår övergång.
Om svensk normaltid kan man läsa följande på Wikipedia:
Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879 då alla orter i landet fick samma tid. Innan dess hade varje ort sin egen tid, klockan var 12 på dagen då solen stod som högst. Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 min. Skillnaden mellan Stockholm och Göteborg var 24 min. Förr i tiden spelade det inte så stor roll, folk levde ganska isolerade i sina byar och reste oftast inte så långt. Problemen kom med järnvägen, det blev trassligt att skriva tidtabeller. Sen så kom debatten igång om en gemensam tid för landet. Men vilken tid skulle man följa? Stockholm och Göteborg var de starka kandidaterna.
Statens Järnvägar införde då en egen tid, s.k. järnvägstid. Stationsklockorna hade två minutvisare, den ena visade järnvägstiden och den andra visade den lokala tiden. Järnvägstiden följde tiden i Göteborg (för att passagerare som följde lokal tid skulle komma för tidigt, inte för sent till tåget), och det var något som inte kunde accepteras i huvudstaden. En gemensam tid måste ju visa samma tid som konungens, riksdagens, regeringens och myndigheternas klockor. Göteborgarna avfärdade detta, majoriteten av befolkningen bor ju väster om Stockholm. Debatten rasade i riksdagens båda kamrar, utredningarna avlöste varandra, ingen ville ge med sig. Under 15 år debatterades saken, innan man kom fram till en kompromiss i svensk anda. Svensk normaltid skulle följa meridianen ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg. Sverige var också först i världen med att införa en gemensam tid.
Nu kommer vintertiden vara i fem månader ända fram till 25 Mars 2007, då vi får flytta fram klockan en timme igen. Men innan dess ska jag ha hunnit med mina teaterföreställningar, upplevt de första kommunfullmäktige och nämnd sammanträdena, hunnit fira jul, skålat in det nya året 2007, förhoppningsvis upplevt Hammarbys första SM-guld i bandy i mitten på mars.
Glöm nu inte ställa tillbaka klockan i natt.
Sommartid infördes i år den 25 mars då blev kvällarna ljusare medan morgonen blev mörkare. Nu blir de tvärtom, ljusare morgon och mörkare tidigt på kvällen. Då den 25 mars ställde jag en del frågor som skulle ha sitt svar när vi återgår till vintertiden igen. Då visste vi inte vilka som skulle bli:
Världsmästare i fotboll. Svaret blev Italien
Nu vet vi vilka som gör upp om det allsvenska guldet. AIK och Elfsborg,
Vilka lag som riskerar att åka ur: Örgryte, Häcken, Öster
Hur valet gick: Det blev ju maktskifte tyvärr i riksdagen medan vi i Emmaboda kommun fick ett inflytande med vänsterpartiet.
Innan vi gick med i EU 1995 övergick vi till vintertid sista lördagen i september. Men eftersom alla andra EU länder har det en månad senare så flyttade vi fram vår övergång.
Om svensk normaltid kan man läsa följande på Wikipedia:
Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879 då alla orter i landet fick samma tid. Innan dess hade varje ort sin egen tid, klockan var 12 på dagen då solen stod som högst. Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 min. Skillnaden mellan Stockholm och Göteborg var 24 min. Förr i tiden spelade det inte så stor roll, folk levde ganska isolerade i sina byar och reste oftast inte så långt. Problemen kom med järnvägen, det blev trassligt att skriva tidtabeller. Sen så kom debatten igång om en gemensam tid för landet. Men vilken tid skulle man följa? Stockholm och Göteborg var de starka kandidaterna.
Statens Järnvägar införde då en egen tid, s.k. järnvägstid. Stationsklockorna hade två minutvisare, den ena visade järnvägstiden och den andra visade den lokala tiden. Järnvägstiden följde tiden i Göteborg (för att passagerare som följde lokal tid skulle komma för tidigt, inte för sent till tåget), och det var något som inte kunde accepteras i huvudstaden. En gemensam tid måste ju visa samma tid som konungens, riksdagens, regeringens och myndigheternas klockor. Göteborgarna avfärdade detta, majoriteten av befolkningen bor ju väster om Stockholm. Debatten rasade i riksdagens båda kamrar, utredningarna avlöste varandra, ingen ville ge med sig. Under 15 år debatterades saken, innan man kom fram till en kompromiss i svensk anda. Svensk normaltid skulle följa meridianen ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg. Sverige var också först i världen med att införa en gemensam tid.
Nu kommer vintertiden vara i fem månader ända fram till 25 Mars 2007, då vi får flytta fram klockan en timme igen. Men innan dess ska jag ha hunnit med mina teaterföreställningar, upplevt de första kommunfullmäktige och nämnd sammanträdena, hunnit fira jul, skålat in det nya året 2007, förhoppningsvis upplevt Hammarbys första SM-guld i bandy i mitten på mars.
Glöm nu inte ställa tillbaka klockan i natt.
torsdag, oktober 26, 2006
En fråga som fortfarande inte är besvarad
Fortfarande vet jag inte hur sänkt A-kassa, sänkt sjukpenning eller andra försämringar leda till fler jobb? Regeringen är som en cd-skiva som hakat upp sig. De pratar om att de är viktigt att skapa nya jobb och de är väl alla överns om. Men frågan är. Hur kan sänkt ersättningsnivåer skapa fler jobb utan att de dumpar lönerna. För de är väl de ni i alliansen vill?
Svar tar tacksamt emot.
Svar tar tacksamt emot.
Stormvarning
Med tanke på att de varnas för storm i dag och i morgon så hittade jag denna artikel om Stormen Gudrun 8/9- januari 2005 från SMHI:
En mycket svår storm med orkanvindar vid kusterna och t o m orkanvindbyar i inlandet ställde till med stor förödelse i helgen, 8-9 januari 2005. Södra och mellersta Götaland drabbades värst med sju dödsfall och som mest 415 000 hushåll utan ström och omkring 260 000 abonnenter utan fast telefoni under söndagsmorgonen.
Enligt preliminära bedömningar av skogsstyrelsen under måndagskvällen är mängden stormfälld skog 50 miljoner kubikmeter och därmed överträffas med bred marginal t o m den förhärjande stormen den 22 september 1969, då omkring 25 miljoner kubikmeter blev vindens rov. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna arbetar för fullt med inventeringar av skadornas omfattning.
Under fredagen gick SMHI ut med orkanvarning för Götaland då satellitbilder och vädermodeller visade att ett lågtryck höll på att bildas väster om Skottland. Kall luft från Grönlandsområdet hade strömmat ner och mötte mycket mild och fuktig luft väster om Brittiska öarna. I gränszonen mellan luftmassorna började ett lågtryck ta form under fredagen och det rörde sig sedan mycket snabbt och under kraftig fördjupning över nordligaste Skottland och vidare österut. På lördag eftermiddag hade det nått Sydnorge och en sydsydvästlig vind tilltog hastigt längs västkusten och nådde stormstyrka. När lågtryckets centrum under kvällen nått fram till västra Svealand vred vinden över på väst. Den kulminerade under kvällen i västra Götaland, kring midnatt i de inre och östra delarna. Lufttrycket i lågtryckets centrum nådde som lägst omkring 960 hPa i västra Svealand under lördagskvällen.
Då el- och teleförbindelserna bröts på många håll saknas tyvärr en hel del meteorologiska data. Av de stationer som vi fått in har Hanö utanför västra Blekinge haft både kraftigast medelvind på 33 m/s (orkanstyrka) och de kraftigaste vindbyarna på 42 m/s. Kanske ännu mer anmärkningsvärt är de kraftiga vindbyarna inne i det skogrika Småland där både Ljungby och Växjö nådde orkangränsen 33 m/s. Vindbyar på 25-30 m/s förekom på flera håll i Götaland och även i sydöstra Svealand. Då det faller en hel del skog även vid vindbyar på 20-25 m/s i inlandet är det inte så underligt att bl a södra och inre Småland, norra Skåne, Halland och södra Västergötland drabbades av svåra och omfattande skogsskador. Till detta bidrar också att marken inte var tjälad och även att större delen av Götaland inte haft någon riktigt kraftig storm de senaste 10-15 åren. Däremot har en del kraftiga blötsnöfall förekommit, t ex 18-19 oktober 2002 då främst björkar böjdes ner över elledningarna. Vid den nu aktuella stormen har granen drabbats värst. Det bör också nämnas att granplanteringar ökat kraftigt i omfattning på bekostnad av olikåldriga blandskogar, vilket försvårar direkta jämförelser med äldre stormar i södra och västra Götaland.
För att finna en likartad storm vad gäller verkningarna får vi kanske gå tillbaka till den 22 september 1969 då tio personer miste livet och mängden stormfälld skog som sagt uppgick till runt 25 miljoner kubikmeter. Även den andra stormen det året den 1 november fällde mycket skog (cirka 10 miljoner kubikmeter) och dödade sex personer. De maximala uppmätta medelvindarna vid dessa två stormar var något högre än i år med 35 resp 36 m/s (Ölands södra grund resp Örskär). Sedan dess har mängden stormfälld skog nått upp till som högst 5 miljoner kubikmeter. Det har skett vid ett par tillfällen: i mellersta och norra Götaland, 16-17 november 1995 och i Skåne och Blekinge den 3 december 1999. Vid det senare tillfället var Hanö liksom i år värst med en medelvind på 33 m/s. Högre vindhastigheter har dock förekommit några gånger längs kusterna, t ex 24 november 1981, 26 januari och 26 februari 1990, vid alla dessa tillfällen på Kullen i nordvästra Skåne. Denna station låg dock mycket vindutsatt och då den inte drivs längre bör man nog inte jämföra dessa värden med de stationer vi har idag. Den allra högsta uppmätta medelvinden i Sverige var 40 m/s från Ölands södra grund den 17 oktober 1967. Men inte heller detta rekord stod sig denna händelserika januarimånad då Stekenjokk i de södra Lapplandsfjällen uppmätte 44 m/s i medelvind under måndagen. Detta skedde när det i kölvattnet på stormovädret den 8-9 rörde sig ett nytt lågtryck åt nordost upp över Norska havet.Förutom Sverige så drabbade årets oväder, i form av hård vind, höga havsvattenstånd eller mycket regn, också Skottland, sydligaste Norge, Danmark, norra Tyskland, södra Finland och de Baltiska staterna.
Stormen bidrog också till att mycket mild Atlantluft kom in över södra Sverige och på måndagen uppmättes 11.8 grader i Oskarshamn, viket bara är obetydligt lägre än det svenska januarirekordet på 12.4 grader från Allgunnen i sydöstra Småland den 5 januari 1973.
En mycket svår storm med orkanvindar vid kusterna och t o m orkanvindbyar i inlandet ställde till med stor förödelse i helgen, 8-9 januari 2005. Södra och mellersta Götaland drabbades värst med sju dödsfall och som mest 415 000 hushåll utan ström och omkring 260 000 abonnenter utan fast telefoni under söndagsmorgonen.
Enligt preliminära bedömningar av skogsstyrelsen under måndagskvällen är mängden stormfälld skog 50 miljoner kubikmeter och därmed överträffas med bred marginal t o m den förhärjande stormen den 22 september 1969, då omkring 25 miljoner kubikmeter blev vindens rov. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna arbetar för fullt med inventeringar av skadornas omfattning.
Under fredagen gick SMHI ut med orkanvarning för Götaland då satellitbilder och vädermodeller visade att ett lågtryck höll på att bildas väster om Skottland. Kall luft från Grönlandsområdet hade strömmat ner och mötte mycket mild och fuktig luft väster om Brittiska öarna. I gränszonen mellan luftmassorna började ett lågtryck ta form under fredagen och det rörde sig sedan mycket snabbt och under kraftig fördjupning över nordligaste Skottland och vidare österut. På lördag eftermiddag hade det nått Sydnorge och en sydsydvästlig vind tilltog hastigt längs västkusten och nådde stormstyrka. När lågtryckets centrum under kvällen nått fram till västra Svealand vred vinden över på väst. Den kulminerade under kvällen i västra Götaland, kring midnatt i de inre och östra delarna. Lufttrycket i lågtryckets centrum nådde som lägst omkring 960 hPa i västra Svealand under lördagskvällen.
Då el- och teleförbindelserna bröts på många håll saknas tyvärr en hel del meteorologiska data. Av de stationer som vi fått in har Hanö utanför västra Blekinge haft både kraftigast medelvind på 33 m/s (orkanstyrka) och de kraftigaste vindbyarna på 42 m/s. Kanske ännu mer anmärkningsvärt är de kraftiga vindbyarna inne i det skogrika Småland där både Ljungby och Växjö nådde orkangränsen 33 m/s. Vindbyar på 25-30 m/s förekom på flera håll i Götaland och även i sydöstra Svealand. Då det faller en hel del skog även vid vindbyar på 20-25 m/s i inlandet är det inte så underligt att bl a södra och inre Småland, norra Skåne, Halland och södra Västergötland drabbades av svåra och omfattande skogsskador. Till detta bidrar också att marken inte var tjälad och även att större delen av Götaland inte haft någon riktigt kraftig storm de senaste 10-15 åren. Däremot har en del kraftiga blötsnöfall förekommit, t ex 18-19 oktober 2002 då främst björkar böjdes ner över elledningarna. Vid den nu aktuella stormen har granen drabbats värst. Det bör också nämnas att granplanteringar ökat kraftigt i omfattning på bekostnad av olikåldriga blandskogar, vilket försvårar direkta jämförelser med äldre stormar i södra och västra Götaland.
För att finna en likartad storm vad gäller verkningarna får vi kanske gå tillbaka till den 22 september 1969 då tio personer miste livet och mängden stormfälld skog som sagt uppgick till runt 25 miljoner kubikmeter. Även den andra stormen det året den 1 november fällde mycket skog (cirka 10 miljoner kubikmeter) och dödade sex personer. De maximala uppmätta medelvindarna vid dessa två stormar var något högre än i år med 35 resp 36 m/s (Ölands södra grund resp Örskär). Sedan dess har mängden stormfälld skog nått upp till som högst 5 miljoner kubikmeter. Det har skett vid ett par tillfällen: i mellersta och norra Götaland, 16-17 november 1995 och i Skåne och Blekinge den 3 december 1999. Vid det senare tillfället var Hanö liksom i år värst med en medelvind på 33 m/s. Högre vindhastigheter har dock förekommit några gånger längs kusterna, t ex 24 november 1981, 26 januari och 26 februari 1990, vid alla dessa tillfällen på Kullen i nordvästra Skåne. Denna station låg dock mycket vindutsatt och då den inte drivs längre bör man nog inte jämföra dessa värden med de stationer vi har idag. Den allra högsta uppmätta medelvinden i Sverige var 40 m/s från Ölands södra grund den 17 oktober 1967. Men inte heller detta rekord stod sig denna händelserika januarimånad då Stekenjokk i de södra Lapplandsfjällen uppmätte 44 m/s i medelvind under måndagen. Detta skedde när det i kölvattnet på stormovädret den 8-9 rörde sig ett nytt lågtryck åt nordost upp över Norska havet.Förutom Sverige så drabbade årets oväder, i form av hård vind, höga havsvattenstånd eller mycket regn, också Skottland, sydligaste Norge, Danmark, norra Tyskland, södra Finland och de Baltiska staterna.
Stormen bidrog också till att mycket mild Atlantluft kom in över södra Sverige och på måndagen uppmättes 11.8 grader i Oskarshamn, viket bara är obetydligt lägre än det svenska januarirekordet på 12.4 grader från Allgunnen i sydöstra Småland den 5 januari 1973.
teater och film
En kulen grå och regning torsdagsmorgon som denna gäller de verkligen att se ljusglimtarna som ändock finns. I kväll ska jag tillsammans med mina teatervänner på ett studiebesök kan man säga till Gullaskruv, som ligger norr om Orrefors. Vi ska se på en teaterföreställning som heter ”Efter stormen” och är en relationskomedi om jag har förstått saken rätt. I vilket fall som helst ska de bli väldigt kul och spännande att se denna föreställning nu när man själv håller på med en annan och vet vilka moment de här aktörerna har gått igenom. För våran del är de i morgon två veckor kvar tills premiären den 11 november. Vi gnetar vidare tillsammans på repetitionerna. Jag kan mina repliker utantill och nu gäller de bara att tajma in kroppsrörelserna till replikerna men de kommer att sitta där snart. Men jag är imponerad av dem som har mer text än jag att lära in. De gör ett hästjobb minst sagt. Tänk på att alla vi som är med i teatern på olika sätt gör de ideellt och vi har ett jobb vid sidan om att sköta om. Det gör de hela än mer imponerande. Biljettförsäljningen går bra enligt rapporter bl a är premiären redan slutsåld. Intresset är stort bland allmänheten. Mina vänner frågar mig om jag känner mig nervös inför föreställningarna. Svaret är att jag inte än känner någon nervositet.. än, det lär väl komma ju närmare vi kommer den 11 november, premiärdagen. Däremot har man bilder inne i hjärnan om hur de skulle kunna bli. Dessa bilder är positiva. De ska bli en otrolig kick att stå därframme på scen och berätta mitt bidrag till denna föreställning. Se publiken i ögonen och få de att skratta. Det är en bra träning och erfarenhet i att tala inför folk. Det kommer jag ha stor nytta i fullmäktige och andra politiska sammanhang. Sen tror jag att har man en gång prövat på teaterlivet vill man säkert göra om det igen. Så blir de en fortsättning på teatergruppen här i Åfors i framtiden så är de inte omöjligt att man hänger på igen. Vi får se.
Jag väntar dessutom hem två dvd filmer i dag. Äntligen ska jag få hem ”Mitt liv som hund” som är inspelad i Åfors 1985 med Lasse Hallström som regissör. Alla i trakten borde äga den. Det är en modern klassiker. En annan klassiker jag förhoppningsvis får hem i dag är ”Dracula” från 1931. En film som kanske inte är så hemsk i dag men skrämde skiten ur mig som barn. Fortfarande håller denna svartvita klassiker.
Jag väntar dessutom hem två dvd filmer i dag. Äntligen ska jag få hem ”Mitt liv som hund” som är inspelad i Åfors 1985 med Lasse Hallström som regissör. Alla i trakten borde äga den. Det är en modern klassiker. En annan klassiker jag förhoppningsvis får hem i dag är ”Dracula” från 1931. En film som kanske inte är så hemsk i dag men skrämde skiten ur mig som barn. Fortfarande håller denna svartvita klassiker.
tisdag, oktober 24, 2006
Det glöder när Åforsbor gör teater av sin historia
I går Barometern, i dag Östra Småland
Bilden är från Barometern och där ser man Röda Gapet, kommunisten som spelas av Joel Israelsson boxas med fackbasen och tillika Socialdemokratern Franzen som spelas av Janne Jäghagen. Domare är Prosten som spelas av Anders Andersson. I Bakgrunden ser man supporters till de båda slagkämparna
Smockan hänger inte bara löst i Åfors Folkets Hus när kommunisten Röda gapet och socialdemokraten Franzén gör upp i en boxningsmatch. Vänstersvingarna viner och kombattanterna pucklar på varandra med såväl knytnävar som politisk retorik.
Det är repetition av pjäsen "I skenet från en glasugn", ett teaterprojekt som engagerar nästan hela samhället. - Det känns fantastiskt att vi kommit så här långt. Engagemanget är jättestort. Folk kommer spontant och vill vara med, säger Susanne Gustavsson, glasmålerskan som startade alltihop när hon våren 2005 träffade skådespelaren och författaren Roland Jansson på Industrifackets årsmöte. Då hade luften gått ur Glasriket. Det talades om varsel och nerläggningar av glasbruk. Åfors glasbruk, som ingår i Orrefors Kosta Boda koncernen var till salu. Susanne var arg och kände att ingen ville äga bruket med stolthet, att allt bara handlade om stora vinster, att man inte såg värdet i historien, kulturarvet och de anställdas samlade kunskap. Roland Jansson, som har skrivit ett tjugotal pjäser för fackföreningsrörelsen, såg omedelbart möjligheterna och sa: Detta skulle kunna bli ett teaterprojekt. Så har det också blivit. Hemma i Åfors kontaktade Susanne läraren och teaterentusiasten Jensy Elvung som ville återuppliva samhällets teatergrupp.
Engagemang och framtidstro
En projektgrupp bildades och sedan har det rullat på i hög fart samtidigt som man väl får säga att Åfors glasbruk och hela Orrefors Kosta-gruppen, med nya aktiva ägare, ser ut att gå en ljusare framtid till mötes än vad man kunde ana för ett drygt år sedan. - Projektet handlar ytterst om att skapa ett engagemang i samhället, att värna om kulturarvet och att inge framtidstro, säger Jensy Elvung. Och nog har man fått engagemang och entusiasm. Det riktigt strålar av positiv energi kring de medverkande när Östran/Nyheterna följer en repetition i Folkets Hus.
Gör det på riktigt
Dan Nerenius, professionell skådespelare och regissör från Göteborg, är den som instruerar och driver på ensemblen. Han får teatergruppen, med medlemmar i alla åldrar, att agera så att man faktiskt glömmer att det är amatörteater. - Det är ett imponerande engagemang. För mig är det här en upplevelse som betyder mycket rent personligt. Jag känner inte bara den professionella glädjen. Här finns så mycket mer, säger Dan Nerenius som bor i Åfors under hela repetitionstiden fram till premiären den 11 november. Jensy Elvung menar att det är avgörande att man har professionell manusförfattare och regissör. - Vi gör det på riktigt. I pjäsen berättas Åfors historia från glasbrukets start 1876 fram till idag. I botten finns den "Gräv där du står-bok" som togs fram av en studiecirkel inom projeket "Glasriket - människan - miljön - framtiden" i slutet av 1970-talet. Den skriften har nu en bokgrupp i Åfors kompletterat med uppgifter om de senaste decennierna och alltihop har blivit underlag för Roland Janssons dramatisering av samhällets och brukets historia.
Burlesk proletärteater
Burlesk proletärteater är projektets egen beskrivning av föreställningen där Åfors brukshistoria skildras ur ett arbetarperspektiv. Genom både verkliga och diktade karaktärer berättas om forna tiders omänskliga arbetsförhållanden, fattigdom, barnarbete och fylleri. Här finns också gemenskapen, yrkesstoltheten, den fackliga kampen och visionen om en upplyst arbetarklass. Det hela blir ett collage om arbetarrörelsens framväxt och landets förvandling från fattigt jordbrukssamhälle till folkhem och industrination. Projektet har möjliggjorts genom ekonomiska bidrag från Statens kulturråd, Industrifacket och LO i Kalmar län.
Egen orkester
I föreställningen, som blir cirka 1 timme och 45 minuter lång, medverkar ett trettiotal personer på scenen och nästan lika många är på andra sätt engagerade i teaterprojektet. "I skenet från en glasugn" har bland annat har en egen orkester där Willi Østerberg spelar olika rytm- och blåsinstrument, Peter Hermansson, piano och dragspel, Gitte Lind, blockflöjt och krumhorn, och Olle Brozén, gitarr.
Rolf Ljung, Östra Småland 061024
För dig som vill läsa mer:
I skenet från en glasugn
Bilden är från Barometern och där ser man Röda Gapet, kommunisten som spelas av Joel Israelsson boxas med fackbasen och tillika Socialdemokratern Franzen som spelas av Janne Jäghagen. Domare är Prosten som spelas av Anders Andersson. I Bakgrunden ser man supporters till de båda slagkämparna
Smockan hänger inte bara löst i Åfors Folkets Hus när kommunisten Röda gapet och socialdemokraten Franzén gör upp i en boxningsmatch. Vänstersvingarna viner och kombattanterna pucklar på varandra med såväl knytnävar som politisk retorik.
Det är repetition av pjäsen "I skenet från en glasugn", ett teaterprojekt som engagerar nästan hela samhället. - Det känns fantastiskt att vi kommit så här långt. Engagemanget är jättestort. Folk kommer spontant och vill vara med, säger Susanne Gustavsson, glasmålerskan som startade alltihop när hon våren 2005 träffade skådespelaren och författaren Roland Jansson på Industrifackets årsmöte. Då hade luften gått ur Glasriket. Det talades om varsel och nerläggningar av glasbruk. Åfors glasbruk, som ingår i Orrefors Kosta Boda koncernen var till salu. Susanne var arg och kände att ingen ville äga bruket med stolthet, att allt bara handlade om stora vinster, att man inte såg värdet i historien, kulturarvet och de anställdas samlade kunskap. Roland Jansson, som har skrivit ett tjugotal pjäser för fackföreningsrörelsen, såg omedelbart möjligheterna och sa: Detta skulle kunna bli ett teaterprojekt. Så har det också blivit. Hemma i Åfors kontaktade Susanne läraren och teaterentusiasten Jensy Elvung som ville återuppliva samhällets teatergrupp.
Engagemang och framtidstro
En projektgrupp bildades och sedan har det rullat på i hög fart samtidigt som man väl får säga att Åfors glasbruk och hela Orrefors Kosta-gruppen, med nya aktiva ägare, ser ut att gå en ljusare framtid till mötes än vad man kunde ana för ett drygt år sedan. - Projektet handlar ytterst om att skapa ett engagemang i samhället, att värna om kulturarvet och att inge framtidstro, säger Jensy Elvung. Och nog har man fått engagemang och entusiasm. Det riktigt strålar av positiv energi kring de medverkande när Östran/Nyheterna följer en repetition i Folkets Hus.
Gör det på riktigt
Dan Nerenius, professionell skådespelare och regissör från Göteborg, är den som instruerar och driver på ensemblen. Han får teatergruppen, med medlemmar i alla åldrar, att agera så att man faktiskt glömmer att det är amatörteater. - Det är ett imponerande engagemang. För mig är det här en upplevelse som betyder mycket rent personligt. Jag känner inte bara den professionella glädjen. Här finns så mycket mer, säger Dan Nerenius som bor i Åfors under hela repetitionstiden fram till premiären den 11 november. Jensy Elvung menar att det är avgörande att man har professionell manusförfattare och regissör. - Vi gör det på riktigt. I pjäsen berättas Åfors historia från glasbrukets start 1876 fram till idag. I botten finns den "Gräv där du står-bok" som togs fram av en studiecirkel inom projeket "Glasriket - människan - miljön - framtiden" i slutet av 1970-talet. Den skriften har nu en bokgrupp i Åfors kompletterat med uppgifter om de senaste decennierna och alltihop har blivit underlag för Roland Janssons dramatisering av samhällets och brukets historia.
Burlesk proletärteater
Burlesk proletärteater är projektets egen beskrivning av föreställningen där Åfors brukshistoria skildras ur ett arbetarperspektiv. Genom både verkliga och diktade karaktärer berättas om forna tiders omänskliga arbetsförhållanden, fattigdom, barnarbete och fylleri. Här finns också gemenskapen, yrkesstoltheten, den fackliga kampen och visionen om en upplyst arbetarklass. Det hela blir ett collage om arbetarrörelsens framväxt och landets förvandling från fattigt jordbrukssamhälle till folkhem och industrination. Projektet har möjliggjorts genom ekonomiska bidrag från Statens kulturråd, Industrifacket och LO i Kalmar län.
Egen orkester
I föreställningen, som blir cirka 1 timme och 45 minuter lång, medverkar ett trettiotal personer på scenen och nästan lika många är på andra sätt engagerade i teaterprojektet. "I skenet från en glasugn" har bland annat har en egen orkester där Willi Østerberg spelar olika rytm- och blåsinstrument, Peter Hermansson, piano och dragspel, Gitte Lind, blockflöjt och krumhorn, och Olle Brozén, gitarr.
Rolf Ljung, Östra Småland 061024
För dig som vill läsa mer:
Kampen mot Rasismen
Sverigedemokraterna fick oroväckande stort stöd i kommunalvalen i höstens val. Främlingsfientligheten har fått på sig kostym och slips och ser mer respektabla ut. Med enkla lösningar där de mesta är invandrarnas fel att samhället ser ut som den gör vinner man framgångar. Va kan de bero på?
Svaret är enkelt. Vi människor söker oss till enkla lösningar på svåra problem. I denna tid då man ser bara till sig själv så ser man inte den andra personens behov och därmed lyssnar man på de främlingsfientliga krafterna. Deras retorik är enkel att ta till sig för vissa. Det är de vi måste bryta vi som står på den antirasistiska sidan.
Jag ser detta som en av vår absolut viktigaste uppgift som politiskt aktiva. Vi i vänsterpartiet ska ingå i Emmabodas styre och vi har tillsammans med socialdemokraterna pratat en hel del om detta. Genom att föra en rättvis politik som gynnar våra invånare eliminerar man en del av de främlingsfientligas retorik och argument. Genom att inte ställa grupper mot varandra utan arbeta för att alla ska med är man på absolut rätt väg. Men de räcker inte ända fram. Vi måste ha tydlig och uttalad målsättning om att bekämpa dessa mörka krafter. Jag tror inte på att man ska sopa de under mattan. Den taktiken har man försökt och inte har lyckats som synes. Nej debatten ska föras verbalt med dessa mörka krafter. Den debatten kommer vi att vinna och vi kommer att visa och klä av deras politik in på bara kroppen. Deras kostym och slipsar kommer fara all världens väg. Vi har inget att vara rädda för. Vi står på den rätta sidan och de vet vi om. Vi står för den ljusa och den humanistiska sidan av politiken.
Vi måste möta dessa krafter överallt i samhället där den visar upp sitt fula tryne. I föreningslivet, bland vänner, bland arbetskamrater, i butikskön och på alla andra platser. Vardagsrasismen finns bland oss alla och den kan verka oskyldig men den är minst lika viktig att motverka som den öppna rasismen. Det är oftast så den öppna rasismen börjar med vardagsrasism. Sen måste man kunna seriöst diskutera flyktingpolitik utan att de ska utmynna i rasism anklagelse. Rasism för mig är när man omotiverad anklagar en hel grupp för problem som vissa ställer till med. Eller när man ser ner på andra på grund av etnisk ursprung eller andra ”avvikelser”. Enligt mig är det att under benämningen rasism inte är bara fördomar mot invandrare utan även fördomar mot Homo-bi och transsexuella och andra som kan diskrimineras för vilka de är. Vi måste stå upp för våra medsystrar och bröder som råkar illa ut under rasismens ok.
Tillsammans är vi eniga, tillsammans är vi starka
Svaret är enkelt. Vi människor söker oss till enkla lösningar på svåra problem. I denna tid då man ser bara till sig själv så ser man inte den andra personens behov och därmed lyssnar man på de främlingsfientliga krafterna. Deras retorik är enkel att ta till sig för vissa. Det är de vi måste bryta vi som står på den antirasistiska sidan.
Jag ser detta som en av vår absolut viktigaste uppgift som politiskt aktiva. Vi i vänsterpartiet ska ingå i Emmabodas styre och vi har tillsammans med socialdemokraterna pratat en hel del om detta. Genom att föra en rättvis politik som gynnar våra invånare eliminerar man en del av de främlingsfientligas retorik och argument. Genom att inte ställa grupper mot varandra utan arbeta för att alla ska med är man på absolut rätt väg. Men de räcker inte ända fram. Vi måste ha tydlig och uttalad målsättning om att bekämpa dessa mörka krafter. Jag tror inte på att man ska sopa de under mattan. Den taktiken har man försökt och inte har lyckats som synes. Nej debatten ska föras verbalt med dessa mörka krafter. Den debatten kommer vi att vinna och vi kommer att visa och klä av deras politik in på bara kroppen. Deras kostym och slipsar kommer fara all världens väg. Vi har inget att vara rädda för. Vi står på den rätta sidan och de vet vi om. Vi står för den ljusa och den humanistiska sidan av politiken.
Vi måste möta dessa krafter överallt i samhället där den visar upp sitt fula tryne. I föreningslivet, bland vänner, bland arbetskamrater, i butikskön och på alla andra platser. Vardagsrasismen finns bland oss alla och den kan verka oskyldig men den är minst lika viktig att motverka som den öppna rasismen. Det är oftast så den öppna rasismen börjar med vardagsrasism. Sen måste man kunna seriöst diskutera flyktingpolitik utan att de ska utmynna i rasism anklagelse. Rasism för mig är när man omotiverad anklagar en hel grupp för problem som vissa ställer till med. Eller när man ser ner på andra på grund av etnisk ursprung eller andra ”avvikelser”. Enligt mig är det att under benämningen rasism inte är bara fördomar mot invandrare utan även fördomar mot Homo-bi och transsexuella och andra som kan diskrimineras för vilka de är. Vi måste stå upp för våra medsystrar och bröder som råkar illa ut under rasismens ok.
Tillsammans är vi eniga, tillsammans är vi starka
måndag, oktober 23, 2006
Ett skådespeleri om Åfors historia
Den här artikeln står i dagens Barometern om vårt teaterprojekt i Åfors:
Det var en gång i den lilla småländska byn Åfors...
en glasmålerska, Susanne Gustavsson, som var arg och frusterad över glasbrukets ovissa framtid. Hon drömde om en ny rik bruksägare som inte bara traktade efter vinst utan kände stolthet över att äga bruket och förvalta den fina traditionen.En dag mötte hon skådespelaren Roland Jansson på en facklig konferens. Skådespelaren blev eld och lågor. Det här måste ni göra teater av, tyckte han.Vadå teater? tänkte glasmålerskan, jag är ingen teatermänniska, bara en vanlig jobbare med tre barn och mycket att göra. Men det bestämdes ändå att skådespelaren skulle besöka glasbruksbyn i den småländska storskogen.I samma veva fick glasbruket, Åfors glasbruk, en ny ägare och framtiden ljusnade. Glasmålerskan kom av sig i sin ilska och tänkte ringa återbud till skådespelaren. Då träffade hon en annan bybo, läraren och amatörskådespelerskan Jensy Elvung, som drömde om att få återuppliva byns teatergrupp, blev eld och lågor. Klart att vi ska göra teater om bruket, övertalade hon. Hennes pappa Didrik Gustavsson hade ju också jobbat på bruket i 52 år, började inse allvaret. Så kom det sig att skådespelaren träffade både glasmålerskan, läraren och andra bybor hemma i lärarens kök. Entusiasmen var stor. Skådespelaren lovade skriva manus. En budget gjordes upp, trots att ingen av dem hade den vanan inne, och en ansökan om pengar avsändes till statens kulturråd. De fick pengar, 330 000 kronor. Nu började både läraren och glasmålerskan, som blivit utsedda till projektledare, inse allvaret. Kulturrådet har ju inte för vana att pytsa ut så mycket pengar till byar från storstan så avlägna skogstrakter.Facket, IF Metall Kalmarsund, håvade upp 25 000 kr och LO lika mycket. Resten jagade byborna idogt ihop själva. De bybor som hade tid och lust, bland andra flera pensionerade glasarbetare, började gräva där de stod. En hel kartong med dokumentation om bruket skickades till skådespelaren.I kartongen låg bland annat boken "I skenet från en glasugn", utgiven 1979, som manuset till stor kom att bygga på. Men det innehöll också nytt material. I sin inspiration fabulerade manusförfattaren också lite, för att få knorr på historien.
Med så mycket pengar ville man ha en riktig regissör, vilket inte visade sig vara lätt. Efter flera avhopp med alltmer spända nerver hos projektledarna som följd åtog sig till sist en kompis till manusförfattaren, göteborgaren Dan Nerenius, jobbet. Han var visserligen främst skådespelare, men med 30 års teatererfarenhet och inte helt utan regivana. Engagemanget växte. Folk tog med sina barn, kompisar, släktingar och bekanta. Det handlar ju ändå om vår historia, som fackbasen på glasbruket, Anders Andersson, uttryckte det. Och vips var de ett 50-tal personer i projektet, både från Åfors och grannbyn Eriksmåla, varav ett 30-tal på scenen. De gick från jobbet till Folkets hus på kvällarna och "bodde där" på helgerna, trots trötthet och vissa klagomål från äkta hälfter och barn som inte såg till sina nyblivna kostymörer, scenbyggare, musiker, sminköser, marknadsförare, kokerskor, kaffekokare och skådespelare. En kväll ringde lärarens dotter Ellen, 14 år, till Folkets hus och frågade: Mamma, är jag föräldralös? Folk växte mentalt. De som aldrig tidigare stått på en scen vågade visa upp sig, bland dem några damer som först "bara ville koka kaffe", men snart själva agerade. Fackbasen var en av många imponerade - av varandra och sig själva. Tänk att jag, han, hon, vi kunde klara det här! Att jag kunde hålla såna salvelsefulla predikningar, tänkte fackbasen som, ironiskt nog, fick rollen som präst.Glasmålerskan och läraren gladdes åt bybornas engagemang och nya gemenskap. Det stod ju för sjutton bilar utanför Folkets hus varenda kväll.
En museiarkivarie, Bosse Theen, inflyttad från Stockholm till en Bruno Mattsonvilla i byn, engagerade sig som regiassistent och scenograf och byggde tillsammans med några bybor upp en glasugn på scenen. Han tyckte att han hade blivit väl mottagen i byn och var också av den åsikten att sådana byar ska finnas kvar i Sveriges land.Byns egna proffsmusiker, Gitte Lind, och den 68-åriga danskan, Willi Østerberg, satte i gång och tog fram musik till föreställningen tillsammans med bland andra glasformgivaren Olle Brozén och Peter Hermansson.Pengarna från staten gick främst till manusförfattaren och regissören. Alla andra ställde upp ideellt. Storstadsmänniskan, regissören som känt sig lite knäsvag i början och undrat hur det här skulle gå, imponerades av den kollektiva kreativiteten, lät sig smittas av bybornas entusiasm, liksom av naturen och lugnet i byn, och sa till sin flickvän att han kunde tänka sig en liten stuga i trakten.
Hämtat från verkligheten. Så här kunde en repetition i byns Folkets hus gå till:Scenen föreställer en boxningsmatch, där en sosse och en kommunist ska fajtas. Det är en tillspetsad scen som bygger på verkligheten, en gång då en sosse och en kommunist slogs om vem som skulle bli facklig ordförande på glasbruket.Domare i föreställningens match är prästen, som - faktiskt - spelas av glasbrukets fackbas, Anders Andersson. Berätterskans roll görs av Jensy Elvung, som presenterar de båda kämparna inför matchen. De båda boxarna ger sig på varandra, kommunisten gormar mot både kyrkan, staten och socialdemokratin och får flera varningar. Varför får sossen inga varningar? undrar han. För att jag följer spelreglerna, kontrar sossen med överlägsen min.- Bra, gå på varandra, ryk ihop, ropar regissören åt amatörskådespelarna innan repetitionerna avbryts för lunchen som några av byborna lagat.Några premiärnerver märks inte av under repetititonerna. Stämningen är avspänd, folk skojar med varandra, diskuterar scenlösningar och repliker. De spelar ju sin och brukets historia, från 1876 då bruket bildades till nutid. Ett stycke arbetarhistoria, berättad i skenet av en glasugn. Den 11 november är det premiär.
Tina Jeppsson 061023
Det var en gång i den lilla småländska byn Åfors...
en glasmålerska, Susanne Gustavsson, som var arg och frusterad över glasbrukets ovissa framtid. Hon drömde om en ny rik bruksägare som inte bara traktade efter vinst utan kände stolthet över att äga bruket och förvalta den fina traditionen.En dag mötte hon skådespelaren Roland Jansson på en facklig konferens. Skådespelaren blev eld och lågor. Det här måste ni göra teater av, tyckte han.Vadå teater? tänkte glasmålerskan, jag är ingen teatermänniska, bara en vanlig jobbare med tre barn och mycket att göra. Men det bestämdes ändå att skådespelaren skulle besöka glasbruksbyn i den småländska storskogen.I samma veva fick glasbruket, Åfors glasbruk, en ny ägare och framtiden ljusnade. Glasmålerskan kom av sig i sin ilska och tänkte ringa återbud till skådespelaren. Då träffade hon en annan bybo, läraren och amatörskådespelerskan Jensy Elvung, som drömde om att få återuppliva byns teatergrupp, blev eld och lågor. Klart att vi ska göra teater om bruket, övertalade hon. Hennes pappa Didrik Gustavsson hade ju också jobbat på bruket i 52 år, började inse allvaret. Så kom det sig att skådespelaren träffade både glasmålerskan, läraren och andra bybor hemma i lärarens kök. Entusiasmen var stor. Skådespelaren lovade skriva manus. En budget gjordes upp, trots att ingen av dem hade den vanan inne, och en ansökan om pengar avsändes till statens kulturråd. De fick pengar, 330 000 kronor. Nu började både läraren och glasmålerskan, som blivit utsedda till projektledare, inse allvaret. Kulturrådet har ju inte för vana att pytsa ut så mycket pengar till byar från storstan så avlägna skogstrakter.Facket, IF Metall Kalmarsund, håvade upp 25 000 kr och LO lika mycket. Resten jagade byborna idogt ihop själva. De bybor som hade tid och lust, bland andra flera pensionerade glasarbetare, började gräva där de stod. En hel kartong med dokumentation om bruket skickades till skådespelaren.I kartongen låg bland annat boken "I skenet från en glasugn", utgiven 1979, som manuset till stor kom att bygga på. Men det innehöll också nytt material. I sin inspiration fabulerade manusförfattaren också lite, för att få knorr på historien.
Med så mycket pengar ville man ha en riktig regissör, vilket inte visade sig vara lätt. Efter flera avhopp med alltmer spända nerver hos projektledarna som följd åtog sig till sist en kompis till manusförfattaren, göteborgaren Dan Nerenius, jobbet. Han var visserligen främst skådespelare, men med 30 års teatererfarenhet och inte helt utan regivana. Engagemanget växte. Folk tog med sina barn, kompisar, släktingar och bekanta. Det handlar ju ändå om vår historia, som fackbasen på glasbruket, Anders Andersson, uttryckte det. Och vips var de ett 50-tal personer i projektet, både från Åfors och grannbyn Eriksmåla, varav ett 30-tal på scenen. De gick från jobbet till Folkets hus på kvällarna och "bodde där" på helgerna, trots trötthet och vissa klagomål från äkta hälfter och barn som inte såg till sina nyblivna kostymörer, scenbyggare, musiker, sminköser, marknadsförare, kokerskor, kaffekokare och skådespelare. En kväll ringde lärarens dotter Ellen, 14 år, till Folkets hus och frågade: Mamma, är jag föräldralös? Folk växte mentalt. De som aldrig tidigare stått på en scen vågade visa upp sig, bland dem några damer som först "bara ville koka kaffe", men snart själva agerade. Fackbasen var en av många imponerade - av varandra och sig själva. Tänk att jag, han, hon, vi kunde klara det här! Att jag kunde hålla såna salvelsefulla predikningar, tänkte fackbasen som, ironiskt nog, fick rollen som präst.Glasmålerskan och läraren gladdes åt bybornas engagemang och nya gemenskap. Det stod ju för sjutton bilar utanför Folkets hus varenda kväll.
En museiarkivarie, Bosse Theen, inflyttad från Stockholm till en Bruno Mattsonvilla i byn, engagerade sig som regiassistent och scenograf och byggde tillsammans med några bybor upp en glasugn på scenen. Han tyckte att han hade blivit väl mottagen i byn och var också av den åsikten att sådana byar ska finnas kvar i Sveriges land.Byns egna proffsmusiker, Gitte Lind, och den 68-åriga danskan, Willi Østerberg, satte i gång och tog fram musik till föreställningen tillsammans med bland andra glasformgivaren Olle Brozén och Peter Hermansson.Pengarna från staten gick främst till manusförfattaren och regissören. Alla andra ställde upp ideellt. Storstadsmänniskan, regissören som känt sig lite knäsvag i början och undrat hur det här skulle gå, imponerades av den kollektiva kreativiteten, lät sig smittas av bybornas entusiasm, liksom av naturen och lugnet i byn, och sa till sin flickvän att han kunde tänka sig en liten stuga i trakten.
Hämtat från verkligheten. Så här kunde en repetition i byns Folkets hus gå till:Scenen föreställer en boxningsmatch, där en sosse och en kommunist ska fajtas. Det är en tillspetsad scen som bygger på verkligheten, en gång då en sosse och en kommunist slogs om vem som skulle bli facklig ordförande på glasbruket.Domare i föreställningens match är prästen, som - faktiskt - spelas av glasbrukets fackbas, Anders Andersson. Berätterskans roll görs av Jensy Elvung, som presenterar de båda kämparna inför matchen. De båda boxarna ger sig på varandra, kommunisten gormar mot både kyrkan, staten och socialdemokratin och får flera varningar. Varför får sossen inga varningar? undrar han. För att jag följer spelreglerna, kontrar sossen med överlägsen min.- Bra, gå på varandra, ryk ihop, ropar regissören åt amatörskådespelarna innan repetitionerna avbryts för lunchen som några av byborna lagat.Några premiärnerver märks inte av under repetititonerna. Stämningen är avspänd, folk skojar med varandra, diskuterar scenlösningar och repliker. De spelar ju sin och brukets historia, från 1876 då bruket bildades till nutid. Ett stycke arbetarhistoria, berättad i skenet av en glasugn. Den 11 november är det premiär.
Tina Jeppsson 061023
Inför Hammarby IF-IF Elfsborg
Jag vet, jag vet, jag har varit dålig med rapporteringen från fotbollen. Har dåligt samvete för de, men min tid räcker inte till för de tyvärr. Teater, politik och annat man ska göra som t ex jobba tar de mesta av min tid så tyvärr har fotbollen fått stryka på foten om uttrycket tillåts. Men i kväll spelar Hammarby en intressant match mot serieledarna Elfsborg hemma på Söderstadion och jag hoppas det nu är dags för en seger de var ett tag sen sist. Jag lovar att senast morgon kommer de en utförlig matchrapport från kvällens drabbning.
Jag tippar 3-1 till Hammarby
söndag, oktober 22, 2006
Arbetets söner
Arbetets söner sluten er alla till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!" länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Icke naturen hårdhänt har dragit gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod kampen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
text: Henrik Menander musik: Nils P. Möller
Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!" länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Icke naturen hårdhänt har dragit gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod kampen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
text: Henrik Menander musik: Nils P. Möller
lördag, oktober 21, 2006
Internationalen
I dessa tider med borgelig regering som slår på de sämst ställda är de på plats med den mesta kända av alla kampsånger, nämligen Internationalen
Internationalen
text: Eugène Pottier musik: Pierre Degeyter svensk text: Henrik Menander
Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi,
nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder,
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
I sin förgudning avskyvärda,
månn´guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är;
när folket kräva det tillbaka sin egen rätt de blott begär.
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Båd´stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss .
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ned i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver, dessa kanibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.
Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
fredag, oktober 20, 2006
Klart med fördelningen av posterna inom majoriteten
Nu är det klart med formerna för samarbetet mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i Emmaboda kommun de kommande fyra åren.
På torsdagen undertecknade Ann-Marie Fagerström från socialdemokraterna och Mikael Nilsson fån vänsterpartiet överenskommelsen om ett samarbete mellan de båda partierna, där man även reglerar fördelningen av de kommunala förtroendeuppdragen i nämnderna. För vänsterpartiets del innebär uppgörelsen att man nu får en ordinare ledamot samt en ersättare i vardera kommunstyrelsen, bildningsnämnden och socialnämnden, och man får en ordinarie ledamot i bygg- och miljönämnden samt en ersättare i teknik- och fritidsnämnden.
- Vi tycker det är viktigt att de är med hela vägen i alla frågor, påpekar Ann-Marie Fagerström.
- Jag ser heller inga som helst svårigheter i att samarbeta med vänsterpartiet, betonar hon och påpekar att de båda partiernas lokala valmanifest varit ganska lika.
- Vi tror också att det här kommer att bli bra. Det gör att vi verkligen kommer att jobba med frågor som är viktiga för oss som jämställdhet och inflytandefrågor, menar Hugo Grönlund och Ann-Marie fagerström nickar instämmande
- Däremot blir det ett lite annorlunda sätt att jobba än när vi hade egen majoritet, och där vi kommer att diskutera de olika frågorna mer ingående med varandra, även om båda naturligtvis kommer att fortsätta föra sin egen politik, påpekar hon. Således kommer till exempel vänsterpartiet i fortsättningen alltid att vara med på socialdemokraternas gruppmöten.
- Man kan kanske tycka att det är få platser som vi ger dem, men samtidigt måste man också tänka på att vi själva har färre platser att fördela totalt efter det här valet, påpekar arbetarekommunens ordförande Bo-Eddie Rossbol som fungerat som bollplank åt s-förhandlarna Ann-Marie Fagerström och Jan-Olof Jäghagen. medan Mikael Nilsson, Hugo Grönlund och Nicke Grozdanovski skött förhandlingarna från vänsterpartiets sida,
- Vi hade även bjudit in miljöpartiet till samarbete, men de har förklarat att de vill stå fria så därför var det inte aktuellt att erbjuda dem några platser (de har haft en plats i bygg- och miljönämnden), påpekar Ann-Marie Fagerström. - Vi har dock haft bra relationer med miljöpartiet på det lokala planet, poängterar hon. Vilka personer som kommer att besätta de olika nämndsposterna är ännu inte bestämt.
östra småland 061020
På torsdagen undertecknade Ann-Marie Fagerström från socialdemokraterna och Mikael Nilsson fån vänsterpartiet överenskommelsen om ett samarbete mellan de båda partierna, där man även reglerar fördelningen av de kommunala förtroendeuppdragen i nämnderna. För vänsterpartiets del innebär uppgörelsen att man nu får en ordinare ledamot samt en ersättare i vardera kommunstyrelsen, bildningsnämnden och socialnämnden, och man får en ordinarie ledamot i bygg- och miljönämnden samt en ersättare i teknik- och fritidsnämnden.
- Vi tycker det är viktigt att de är med hela vägen i alla frågor, påpekar Ann-Marie Fagerström.
- Jag ser heller inga som helst svårigheter i att samarbeta med vänsterpartiet, betonar hon och påpekar att de båda partiernas lokala valmanifest varit ganska lika.
- Vi tror också att det här kommer att bli bra. Det gör att vi verkligen kommer att jobba med frågor som är viktiga för oss som jämställdhet och inflytandefrågor, menar Hugo Grönlund och Ann-Marie fagerström nickar instämmande
- Däremot blir det ett lite annorlunda sätt att jobba än när vi hade egen majoritet, och där vi kommer att diskutera de olika frågorna mer ingående med varandra, även om båda naturligtvis kommer att fortsätta föra sin egen politik, påpekar hon. Således kommer till exempel vänsterpartiet i fortsättningen alltid att vara med på socialdemokraternas gruppmöten.
- Man kan kanske tycka att det är få platser som vi ger dem, men samtidigt måste man också tänka på att vi själva har färre platser att fördela totalt efter det här valet, påpekar arbetarekommunens ordförande Bo-Eddie Rossbol som fungerat som bollplank åt s-förhandlarna Ann-Marie Fagerström och Jan-Olof Jäghagen. medan Mikael Nilsson, Hugo Grönlund och Nicke Grozdanovski skött förhandlingarna från vänsterpartiets sida,
- Vi hade även bjudit in miljöpartiet till samarbete, men de har förklarat att de vill stå fria så därför var det inte aktuellt att erbjuda dem några platser (de har haft en plats i bygg- och miljönämnden), påpekar Ann-Marie Fagerström. - Vi har dock haft bra relationer med miljöpartiet på det lokala planet, poängterar hon. Vilka personer som kommer att besätta de olika nämndsposterna är ännu inte bestämt.
östra småland 061020
torsdag, oktober 19, 2006
Samarbetet i Emmaboda är klart mellan (s) och (v)
Vänsterpartiet kommer att få en ordinarie plats i kommunstyrelsen i Emmaboda den kommande mandatperioden.
Det står klart efter den uppgörelse som socialdemokraterna och vänsterpartiet kommit fram till och som presenterades på en presskonferens på torsdagseftermiddagen.Uppgörelsen innebär även att vänstern får en ordinarie plats och en suppleantplats i såväl bildningsnämnden som socialnämnden, en ordinarie plats i bygg- och miljönämnden samt en suppleantplats i teknik- och fritidsnämnden.Den gångna mandatperioden hade vänsterpartiet ordinarie platser i socialnämnden och bildningsnämnden.
mer info kommer i morgon
Det står klart efter den uppgörelse som socialdemokraterna och vänsterpartiet kommit fram till och som presenterades på en presskonferens på torsdagseftermiddagen.Uppgörelsen innebär även att vänstern får en ordinarie plats och en suppleantplats i såväl bildningsnämnden som socialnämnden, en ordinarie plats i bygg- och miljönämnden samt en suppleantplats i teknik- och fritidsnämnden.Den gångna mandatperioden hade vänsterpartiet ordinarie platser i socialnämnden och bildningsnämnden.
mer info kommer i morgon
onsdag, oktober 18, 2006
Teaterprojektet
Nu har vår teaterprojekts hemsida kommit upp. Ni som vill läsa mera vad föreställningen handlar om eller titta kan klicka in er på länken här nere.
Repetitionerna går på högvarv. Premiären den 11 november närmar sig och nu kan man replikerna utantill. Mitt problem just nu är att förena replikerna med kroppsspråket. Att karaktären som jag spelar ska leva ut med inlevelse och de ska vara så naturligt som möjligt. Fortfarande har man replikerna i huvudet och man tänker för mycket på de. Man har fullt sjå att komma ihåg de. Därför stämmer inte kroppsspråket och inlevelsen riktigt än med replikerna. Men jag är på god väg och de kommer med träning och repetition. Även om premiären närmar sig så är de några veckor kvar att öva, öva och öva. Men de är de som är så kul med att vara med en teatergrupp. Övningen och att titta på när de andra övar sina scener. Vi har som jag nämnt tidigare väldigt kul även om det är en jobbig period just nu. Vi trivs ihop och man har fått nya personer som man lärt känna.
I skenet från en glasugn
Repetitionerna går på högvarv. Premiären den 11 november närmar sig och nu kan man replikerna utantill. Mitt problem just nu är att förena replikerna med kroppsspråket. Att karaktären som jag spelar ska leva ut med inlevelse och de ska vara så naturligt som möjligt. Fortfarande har man replikerna i huvudet och man tänker för mycket på de. Man har fullt sjå att komma ihåg de. Därför stämmer inte kroppsspråket och inlevelsen riktigt än med replikerna. Men jag är på god väg och de kommer med träning och repetition. Även om premiären närmar sig så är de några veckor kvar att öva, öva och öva. Men de är de som är så kul med att vara med en teatergrupp. Övningen och att titta på när de andra övar sina scener. Vi har som jag nämnt tidigare väldigt kul även om det är en jobbig period just nu. Vi trivs ihop och man har fått nya personer som man lärt känna.
tisdag, oktober 17, 2006
Antifacklig och lönesänkaralliansen
Vi som arbetar inom fackförenings rörelsen varnade hela valet för att Reinfeldt och kompani inte har fackliga ambitioner. De lyssnade inte på oss och nu får de skörda storm. Tio miljoner kronor ska sparas in på höjda egenavgifter i a-kassan under 2007, som mest en höjning på 300 kronor i månaden jämfört med i dag. Dessutom skall avdragsrätten för fack och a-kasseavgift slopas. Allinasens mål är att försvaga facket och stärka arbetsgivarna. Per Johansson som är ombudsman på LO, är mycket kritisk till förslaget.
"Det är här ett oerhört allvarligt slag mot de arbetslösa, och det kommer att få stora konsekvenser, främst för de arbetslösa, säger han till aftonbladet.se. Enligt Per Johansson har sänkt ersättning aldrig skapat fler jobb eller fått fler i arbete. - När arbetslösheten var som lägst i landet innan krisen låg ersättningsnivån på 90 procent. Det finns inget sådant samband. Jag tror inte att de som röstade på de borgerliga har insett vilken politik de egentligen står för, säger han och tillägger att LO inte stillatigande kommer att acceptera förändringen i a-kassan. - Vi ska samlas för att diskutera hur vi skall bemöta det här förslaget. Klart är i alla fall att vi inte tigande kommer att godta det här"
Den nya finansministern Andres Borg sa att han inte kunde förstå fackets upprördhet efter attacken på facket i gårdagens budget."Vad rå, medlemmarna får ju lägre inkomstskatt som kompensation" Det är bara de att denna utlovade skattesänkningen äts upp med råge av andra olika avgifter.... Sverige är sjukt men vi kommer att bekämpa den antifackliga och lönesänkar alliansen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)