På ett sätt.
På ett annat...är den alldeles enastående.
Så här var det: Min morfar, Ragnar Leijon, startade 1934 företaget Eriksmålaglas tillsammans med kompanjonen Sigvard Fjällbrink sedan han blivit uppsagd från sliperiet på Åfors glasbruk, som en följd av Kruegerkraschen.
Eriksmålaglas slipade glas, framför allt spegelglas, och det senare hade Fjällbrink koll på eftersom han dessförinnan jobbat på Kronoströms spegelfabrik i Fröseke.
Företaget gick bra och växte snabbt. Det blev krig och när krigets sista år, 1945, stod för dörren kom ett antal män från Norge till Eriksmåla. De var motståndsmän och blev tvungna att fly sedan snaran börjat dras åt.
På Eriksmålaglas fick de jobb - måhända inte kontinuerligt, men dock.
Några av männen var bra på allmogemåleri. Någon annan var bra på att snida figurer, och hantverket blev en födkrok tills Norge var fritt och de kunde återvända hem.
Tuppen på bilden är ett av de föremål de jobbade med innan de kunde påbörja resan hem.
När man krafsar lite på ytan...
 |
| Foto: Peter Lejon |
Peter Lejon, Långelycke
Behövde motståndsmännen fly från Norge 1945? Då trodde jag de började återvända.
SvaraRaderaDet var i början av 45 och fortfarande var Norge ockuperad av tyskarna.
SvaraRadera