EN SOCIALISTISK BLOGG MED INRIKTING PÅ POLITIK, SPORT, HISTORIA, KULTUR, FOTO OCH ANDRA ÄMNEN SOM RÖR LIVETS HÖGTIDLIGA OCH VARDAGLIGA GULDKORN. SKRIBENT: NICKE GROZDANOVSKI (V), EMMABODA. ONLINE SEN 10 MARS 2006!
söndag, maj 13, 2012
Hålet i åsen
Här ser man tydligt den omsorgsfullt packade stenarna som bildar väggen i den fyrkantiga gropen. Man ser även det som förmodligen var öppningen till källaren. Det som talar emot en källare är att själva hålet inte är stort, att det inte finns spår av andra byggnader här men jordkällare behövde inte ligga i anslutning till någon huvudbyggnad även om det var praktiskt. Frågan är vem som byggde gropen och när den byggdes? På dessa frågor har jag inga svar än.
Genom att jorden bildar ett isolerande skikt håller en jordkällare alltid en betydligt lägre temperatur än omgivande luft sommartid och är frostfri på vintern. Innan kylskåpet var uppfunnet var jordkällare vanliga, framförallt på landsbygden, för att förvara livsmedel. Nu har jordkällarna minskat i popularitet, men man kan se dem ute på landsbygden än idag.
Under jordreformerna under 1800-tal och tidigt 1900-tal var det vanligt att man var tvungen att riva eller flytta sitt boningshus till ny mark. Hade man en jordkällare kunde man på många platser vara säker på att få vara kvar, då den ansågs mer värdefull än arbetet som krävdes för att flytta sitt boningshus.
Förr i tiden fanns det jordkällare vid så gott som alla gårdar och torp där man förvarade sina baslivsmedel som potatis, rotfrukter, grönsaker och trädfrukter som äpplen och päron.
På vintern skyddade källarens tjocka väggar och jordlagret råvarorna från att frysa sönder och på sommaren mot värmen. En fördel med jordkällaren var att markens naturliga fuktighet gjorde att varorna inte torkade utan behölls relativt färska under en lång tid. På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som svalt skafferi och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar. Många jordkällare har numera övergivits och har därför raserats, även om det finns en del som underhållits av kulturella eller nostalgiska själ.
Jordkällarna var till större del nedgrävda i marken och stommen var därför vanligen av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet 1900 började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.
Ingångsgaveln har vanligen en kraftig, tätslutande trädörr, ofta i kombinationen en ytterdörr samt en innerdörr med ett lågt placerat, mindre ventilationshål med insektsnät. I den bakre delen av källaren finns en eller två takventiler/skorstenar för att få luften att cikulera och undvika att mögel bildas i källaren.
Lindåsens sluttning
2 kommentarer:
Välkommen att lämna din kommentar och synpunkter. Dem är både värdefulla och läses med glädje.
För att få kommentera gäller att man följer god internetsed vilket bland annat inkluderar följande:
- Inga personangrepp.
- Inga hot.
- Inga kränkande eller rasistiska kommentarer.
- inga rena provokationer.
- Inga stötande uttalanden.
- Ingen länkdumpning
- Kommentaren ska vara relaterad till inlägget med undantag om jag anser att särskilda skäl föreligger.
- Kommentarer på inlägg äldre än 7 dagar granskas innan publicering.
Kommentarer som jag anser bryter mot dessa regler kommer jag att ta bort.
Det skulle inte kunna vara resterna av en backstuga då? Backstugorna var ju mer eller mindre nedgrävda hus just i sluttningar. De låg väl ofta på allmänningar och var bostäder för väldigt fattiga människor. - Jag tycker att hålet i marken ser ganska färskt ut, inte så mycket mossa på de övre stenarna och inte så mycket skräp på marken som man kunde förvänta sig av en gammal byggnadsrest.
SvaraRaderaJo, det är klart att det skulle kunna vara rester av en Backstuga. Men den känns väldigt liten för att vara det. Jag håller fortfarande på att det är en jordkällare.
SvaraRadera