Strömsrum har en av de längsta alléerna i trakten och så här års är känslan påtagligt av att åka i en tunnel när man kör igenom alléns grönskande träd. Längst med vägen på båda sidor slingrar sig stenmurar som förstärker den pittoreska känslan man har i Strömsrum. Här bor också min vän Tomas Jonsson och jag ber honom så mycket om ursäkt att vi inte knackade på men kvällen var rätt så sen när vi kom till byn och vi ville inte klampa in. Hade vi varit mer förutseende hade vi ringt innan och förvarnat honom. Hoppas han förlåter mig för detta och hälsar mig välkommen en annan gång. För hit vill man återvända för att ta del av den vackra omgivningarna i Strömsrum.
Här syns den gröna allén och detta är vyn mot norr.
Strömsrum har en stor jordbruksverksamhet med många boskap. Jag tror det var väldigt länge sen jag såg så många kor på ett och samma ställe.
Den här byggnaden som för övrigt är Tomas bostad har också en anknytning till slottet som ligger på andra sidan gatan. Jag vet att Tomas har berättat för mig om byggnaden men jag minns inte helt så jag hoppas på en uppfriskning av mitt minne från honom.
Här är en bild från bron som går över Alsterån och även här är det lummigt och grönt från den södra allén
Trevligt att få se sin egen hembygd på bild. Jag var inte hemma på lördagen. Men det blir säkert fler tillfällen. Du är alltid välkommen!
SvaraRaderaTack Tomas :-) o du är välkommen alltid till Emmaboda
SvaraRadera