Att lämna sina ideal

I dag kom beskedet att Miljöpartiet efter en medlemsomröstning slopar sitt krav på EU-uträde. 55,6% röstade för att slopa och 44,4 %röstade för att behålla kravet . Jag har inga direkta synpunkter på Miljöpartiet interna omröstning mer än att de är nöjda med att mindre än hälften av medlemmarna deltog i denna för partiet så viktiga fråga. Att inte detta avgörande vägval har kunnat göra deras medlemmar mer röstbenägna är ett misslyckade i mina ögon.

Miljöpartiet kom in i riksdagen som miljörebeller och som ett annorlunda parti som 1988 rörde om i grytan. Nu 20 år efteråt har man blivit ett etablerat parti som svänger i takt med samhällsordningen och rätar sig in i ledet. Allt för att nå maktens finrum efter 2010 års val. Efter miljöfrågorna har partiet gjort sig kända tack vare sitt EU-motstånd i Sverige och även i parlamentet. Detta EU motstånd har nu partiet offrat på maktens altare. Jag beklagar detta , att ha en utträdesparagraf innebär inte automatisk att man ska lämna EU i morgon men man visar att man är ett EU kritiskt parti som driver sådana frågor i parlamentet. Vi har tillsammans med Miljöpartiet som enda partier krävt en folkomröstning om Lissabonföredraget. Men EU anhängarna har effektivt tystat och strypt denna opinion genom att säga att riksdagen kommer avgöra denna fråga. Socialdemokraterna t ex ställer sig bakom Lissabonfördraget utan att ens invänta en utredning om konsekvenserna för våra kollektivavtal. Kommer Miljöpartiet även överge detta krav för att behaga Socialdemokraterna?

Jag tror tyvärr att Miljöpartiets agerande i dag kommer att tysta EU-kritiken ännu mer i Sverige och det ger även motståndarna som Miljöpartiet har haft i EU frågan genom åren möjlighet att säga att de haft rätt hela tiden. De största segrarna är inte Miljöpartiet utan EU anhängarna som jublar i dag.

Vem t ex diskuterar kärnkraftverkens avveckling i dag? Sedan Centerpartiet övergav denna fråga för maktens korridorer innan förra valet är inte denna fråga uppe på dagordningen alls, tvärtom har tankarna på fler kärnkraftsverk kommit upp i stället. Samma sak riskerar att hända nu med EU-frågan. Därför är det ännu viktigare nu att vi Vänsterpartiet är ännu tydligare i denna fråga. Lars Ohly kommenterar helt riktigt:

- Vi står fast vid vår grundläggande kritik av EU och behåller visionen om ett annat, mer demokratiskt samarbete i Europa. Det är fullt möjligt att kombinera en grundläggande systemkritik med stark aktivitet för att förändra EU:s politik. Det kommer vi i vänstern att fortsätta med.